Ångest och Deprision !!??

Nä.
Trots en oerhört trevlig dag så känner jag mig sjukt deppig.
Är inne i någon slags period. Jag flyttar, FLYTTAR ? Och vart fan ska jag bo sen då? (det ENDA POSITIVA med att flytta är att få slippa dessa idioter till grannar. Tjurigare människor får man ju leta efter. Tillochmed svartskallarna som kör bussarna här i Uppsala är trevligare.) Om jag inte har råd att köpa någon lägenhet här i Uppsala för alla kostar en förmögenhet, och inte finns det några hyreslägenheter tydligen, jo furutom nån i Gottsunda. JA men där kan jag ju bo. Naaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaat ! Och Kalle då, som har K ö p t en egen lägenhet i världens ände, Karlsborg. Ensam, Övergiven och lämnad till A-lagarna och uteliggarna. Bahaaaaaaaaaaaaaa buhuuuuuuuuu... Flytta hem till ruttna och nergågna Våla känns typ näst längst ned på listan. Gottsunda äckel var längst ner. Näej, nu måste jag bli rik. På ett eller annat sätt. Gifta mig rik ?? Har tänkt på det länge men jag mister ju liksom Kallejäveln. Låter ju inte så bra. Råna en bank eller nåt annat i den stilen är jag alldeles för blond för att göra. Skulle misslyckas såå hårt! Fortsätta jobba, spara alla pengar, spara så länge att jag får i hop till en handpenningsjävel och sen gå och köpa mig den där facking lägenheten. Mja, jag antar att det är mitt enda alternativ. Dock så känns det tusenmiljoner år dit och jag som redan sett slutet på mitt liv. Buhuuuuuuuu. Jag skulle ha följt med Pauline och Co. till LA. En till grejj som får mig att må sämst är att jag är så sinnessjukt avundsjuk på de där brudarna som flyttat till Los Angeles för att plugga och leva livet. Maaaaaaaaaaaaaaj Gaaaaaaaaaaaaaaad varför, varföörr ?? 
Så, en summering på denna deprision : 
- För det första, jag måste säga farväl till mitt hem och en månad.
- För det andra, Kalle bor numera i Karlsborg och det knäcker mig. 
- För det tredje, Jag har sett slutet på mitt liv. Va? Hur jävla töntig få man va. Lägg av nu !!! Mitt liv är inte över för att jag kanske måste flytta hem till bajsVåla. Näej, tvärt om. Det är nu början på mitt nya liv börjar. Början på min förmögenhet, min livsbesparing. Jahh, tårka tårarna, det är inte så farligt...
 

Kommentarer

Kommentera, eller inte kommentera. Det är frågan...

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0